Sjukaste på länge...
Idag har det hänt något alldeles speciellt. Är ledig idag så hade planerat precis vad jag skulle göra idag, gå upp på stan och köpa linser, sen gå ut på skogspromenad med Rockis och träna, sen hem och tvätta och städa och sen dra till gymmet. Tror ni att det blev som jag hade planerat? Svar nej. När jag kommit hem från stan gjorde jag iordning Rockis för skogspromenad och tog med mig en himla massa godis eftersom att vi skulle träna. När vi väl kommit upp till skogen så släppte jag Rockis lös som vi brukar göra när vi går där. Han strosade runt med nosen tryckt ner mot snön och sen försvann han!! Jag ropade och ropade men ingen hund kom.. Efter att jag ropat ett tag så ringde jag till Ted helt förstörd och berättade vad som hade hänt. Han sa att jag skulle fortsätta ropa och följa spåren. Jag gjorde som han sa, följde spåren och sprang som en tok i djup och tung snö. Efter en stund ringde Ted och sa att han skulle komma hem ifrån jobbet och hjälpa mig att leta.
När Ted väl hade kommit så följde vi spåren efter Rockis och han hade inte gått en liten runda direkt och vi ropade och ropade men ingen hund kom (spåren försvann på ett ställe). Ted gjorde en polis anmälan och mamma ringde från jobbet och hade pratat med en kollega från både mitt och mammas jobb som hade sagt att vi skulle lägga ut en jacka eller en filt på det stället han stack ifrån (för dom kommer tydligen tillbaka till samma ställe förr eller senare). När vi hade varit hemma och hämtat filten ringde de från polisen i Eksjö som frågade om vi saknade våran hund. Dom sa att dom hade Rockis där och att det var en tjej som hade hittat honom utanför skogen där vi varit och ringt polisen (så Rockis har fått åka polisbil idag ;) ). Så vi åkte direkt till eksjöpolisstation och hämtade våran lilla Rocka ♥ Han var jätte glad när vi kom och såg inte ut att vara skadad som tur var! Vi bad även om numret till tjejen som hade hittat honom så jag har precis pratat med henne och tackat så jätte mycket för hjälpen. Hon sa att han hade varit jätte busig och glad när hon hade hittat honom och hon hade även tittat mot skogen där han kom ifrån men inte sett varken mig eller Ted.
Tänk vilken tur man kan ha, det kunde ju ha hänt vad som helst det ligger ett järnvägsspår precis utanför skogen och bilvägar där folk kör som idioter så vi är otroligt lättade att inget värre har hänt honom. Så nu får han vara kopplad tills unghundsstadiet är över och vi funderar även på att köpa en spårlina så han kan få springa liiite mer fritt men inte helt lös. Är på Teds jobb nu men vi ska snart hem och ta det lugnt i vårat lilla hus och glädjas åt att alla är välbehållna ♥

Kommentarer
Trackback